photography.nu

Kameran

Det som givetvis kan påverka de foton man tar är ju vilken kamera man använder, det som kan skilja dessa åt är bland annat utrustningen som finns till respektive kamera, hur ser processen ut efter man har tagit ett kort och på vilket sätt kan man efterbehandla.
Här kommer en lista på några av dem vanligaste kamerasorterna på marknaden idag.
⦁ Filmbaserad kamera
⦁ Instamatic
⦁ Kompaktkamera
⦁ Systemkamera
⦁ Digitalkamera
⦁ Filmkamera
⦁ Mobilkamera
Detta är ju bara några exempel det finns nattkameror, undervattenskameror och liknande så man förstår att detta är en ganska stor marknad idag. Sen finns det självklart också olika former av dessa kameror och dessutom en rad olika tillverkare som till exempel Nokia, Canon och Sony.

Kamerans reglage
En kamera innehåller oftast en mängd olika sorters reglage och här kommer några i fokus.
Fokus är något som man väljer i det som heter sökaren.
Bländare, denna håller kontroll på hur mycket ljus som leds genom objektivet, denna kan också påverka fokusen och skärpans djup, har man mindre bländaröppning så blir det mindre ljus men då blir skärpedjupet större och tvärtom, detta anges i något som heter f-tal och den jämför själva bräddvidden med diametern på bländaren. Om man dividerar f-talet med roten utav 2 så ökar diametern på bländaren med samma faktor och arean på denna ökar med en faktor som är 2. Tittar man på ett vanligt objektiv så ser man ofta stoppen 2.8, 4, 5.6, 8, 11, 16, 22 och 32 där varje summa halverar hur mycket ljus som ska nå filmen.
Slutartid, detta styr hur lång tid som bildlagringsenheten ska utsättas för ljus under varje exponering, detta kan anges som sekunddelar eller som en vinkel. Ju kortare slutartiden är desto mindre ljus och på så sätt mindre risk att fotot blir suddigt när antingen kameran eller det man fotar rör sig.
Vitbalans, i kameror som är digitala så kan man just på digital väg att kompensera så att olika färgtemperaturer hänger ihop med olika nivåer av ljus, till exempel så att vitt ljus sparas som vitt ljus på chippet och är färgerna som finns på fotot verkar mera naturliga. Ser man till mekaniska alltså filmbaserade kameror så är motsvarande funktion valet av film. Denna vitbalans kan man även laborera med för att göra bilden mer varm till exempel genom att göra blå saker ljusare och vitare.
Ljusmätare, detta är något som används för att skuggor och så kallade högdagrar eller ljusa partier kan exponeras på det sätt man vill som fotograf.
Blixt, detta är väl kanske det mest välkända tillbehöret och en ser till att filmen eller datalagringschippet får så mycket ljus som behövs för att bilden ska exponeras rätt.
ISO grader, detta är en angivelse för hur mycket av datalagringschippet eller filmer tar emot av ljuset, detta så att en fotograf kan bedöma så att fotot inte blir för ljus eller för mörk.
 Autofokus, kan finnas på vissa kameror och här kan man välja en viss punkt på det man vill att kameran ska automatiskt fokusera på. Det finns även spegelreflexkameror som har flera autofokuspunkter i sin sökare.
Sen finns det även en hel del andra element och även verktyg som kan ha stor effekt på fotots kvalitet och det konstnärliga fotots värde som till exempel följande:
Typen av objektiv och brännvidden (makroobjektiv, teleobjektiv, zoomobjektiv eller vidvinkelobjektiv)
Vilket filter som ska finnas mellan bildlagringsenheten och subjektet i fråga.
Vilken upplösning som bildlagringschippet eller filmen har, detta kan mätas antingen i täthet i emulsionen eller i antal pixlar.
Kontrollerna på en kamera är sammanknutna. Som ett exempel så beror ljusmängden eller exponeringen på bländare, exponeringstiden och brännvidden det som ändras när man zoomar på objektivet. Detta medför att man kan få likadan exponering men på flera olika sätt. Sen kan kombinationen man väljer bidra till att fotot blir suddigt och får dålig skärpa. De flesta kameror idag brukar dock automatiskt justera de ändringar som görs för att undvika detta.
Sedan finns det även något som heter exponeringstriangeln och detta är ett slags begrepp som berättar om sambandet mellan bländare, ljuskänslighet och slutartiden.
Oavsett digital eller analog exponering som består detta utav tre stycken komponenter som är gemensamt vilka är slutartid, bländare och ISO (filmhastighet eller ljuskänslighet). Tillsammans verkar dessa tre för att tillverka en exponering. Denna kombination är inte alltid rätt och en korrekt sådan består utav hela sex kombinationer av slutartider och bländare. Som ett exempel om slutartiden ligger på 1/500 sek så behöver detta kompenseras med en bländare som är f/2,8 för att exponeringen ska bli rätt, på fotospråk brukar detta kallas för att öppna gluggen, detta kommer från att inne i gluggen på en systemkamera finns bländaren.

Om bländaren ökar med 1 steg så måste slutartiden minskas med 1 steg, detta måste hela tiden kompenseras med andra ord. Kommer man ihåg detta så får man de 6 kombinationer som behövs för att exponeringen ska bli korrekt. Själva exponeringen kan liknad med en lek med bråktal detta för att 1/500 är just ett sådant och det anger dessutom bråkdelen utav en sekund medans storleken på bländaren anges med stora respektive små siffror. Ett bländartal heter f-stop där 2, 2.8, 4 och så vidare beskriver stora bländare och f/2 kallas för full glugg och detta är den enda där den cirkulära öppningen är 100 procent. F:et framför siffran står för focallength som egentligen är en slags fraktion utav diametern av öppningen på bländaren och tecknet / är ett dela med tecken och således siffran är själva bländartalet. Detta innebär att f/1,4 till exempel är en matematisk formel som då räknar ut diametern på bländaröppningen. Kortfattat så betyder detta att objektivet bräddvidd delas med bländartalet vilket då ger diametern på bländaröppningen.
Sedan har vi en sista komponent i det vi kallar exponeringstriangeln och detta är då ljuskänsligheten hos kameran och detta bestäms genom olika ISO tal (100, 200, 400 och så vidare) och detta är en påverkan direkt av de olika kombinationerna av slutartider och bländare som man har möjlighet att använda. ISO talet är det som anger en kameras känslighet för ljus eller registreringshastighet, detta innebär då att en kamera som har ISO 400 är fyra gånger känsligare för ljus och att fotot då registreras då 4 gånger snabbare än vad en kamera som har ISO 100 gör.

Fotografering med film kontrar digitalfotografering
Det finns många fördelar med den digitala fotograferingen. Bara det att man har möjlighet att direkt radera en bild som blivit misslyckad eller varför inte ha en möjlighet att ta en serie bilder utan att behöva en motor som drar fram filmen. Det finns dock en del att förbättra när det kommer till lagringshastigheten mellan bildtagningarna. Till bilder som har hög upplösning så krävs dyra så kallade snabbminnen för att få en någorlunda lagringstid.
De digitala bilderna kan också skickas direkt till en redaktion på en tidning till exempel medans en filmrulle behöver sändas per post eller förvaras på ett mörkt ställe tills den kan transporteras och framkallas. Dessutom är film en färskvara och måste förvaras kylt.
En bild på en digital kamera behöver bara passera objektivet en gång och behöver inte bearbetas i en förstoringsapparat och vide flygplatser så är inte den digitala kameran så känslig för röntgenstrålning som en film kan vara.
En digital kamera av så kallade mätsökartyp så visar sökaren en inskannad bild ända tills man trycker på slutar knappen. När detta görs så startar den riktiga skanningsmetoden med en hög upplösning. Här har man som tillverkare att välja mellan att ha en slags fördröjning mellan avtryck och bild där ett motiv kan missas eller försvinna eller att starta själva skanningen av bilden i flera olika segment på en gång, här kan dock ett motiv som är i rörelse mot dessa sektioner bli avklippt i skarvarna.
Dessa bekymmer finns inte i en analog kamera, enbart motsvarande effekt kan ske om ett objekt snabbt rör sig med eller emot ridåslutarens och dess rörelseriktning och då blir denna förläng respektive förkortat tillsammans med rörelsen, men detta finns även i en digital kamera som också har en ridåslutare och som dessutom då har skanningsproblem. Det enda som eliminerar detta problem är en så kallad centralslutare.

Då båda dessa system har både för och nackdelar så brukar professionella fotografer alltför ofta ha med sig båda former av kameror på sina uppdrag. Inte omöjligt att det inom en snar framtid kommer fram en ny generation med yrkesfotografer som enbart har utbildning i digital teknik.
Det troliga är dock att den traditionella analoga filmen kommer finnas kvar ett bra tag framöver detta trots att kvaliteten på de digitala produkterna ökar och i stort sett dominerar marknaden. En så kallad nygammal produkt som dock verkar hålla stånd mot detta är engångskameran som är en traditionell analog modell. De allra bästa färgfilmerna för småbilder har en upplösning som ligger på 125 linjer på en millimeter vilket anses motsvara 13,5 megapixel, dock är en pixel fyrkantig och detta kan uppvisa en sämre kvalitet diagonalt. Ett tal som är mer korrekt är därför 20 megapixel för att kunna få en kvalitet som motsvarar de allra finkornigaste färgfilmerna. De mest finkorniga filmerna som är svartvita för småbild brukar ha en upplösning på runt 400 linjer på millimetern som då är motsvarande 13 824 megapixel. I och med detta kan man ju antaga att svartvit film är ointaglig. Men nu är ju en upplösning en kombination av objektivet och med film/sensor och då ett objektiv sällan löser mera än 80 stycken linjer på millimetern. Det är också viktigt att en sensor har lika mått så som 135 filmrutor, då lagen om format även måste räknas med, alltså ju större bildytan är ju bättre är kvaliteten på bilden. Det absolut vanligaste formatet digitalt är med en förlängningsfaktor på 1,5 gånger för småbildsobjektiv. Detta format på sensor kan jämföras med det som kallas halvformat det som gav 72 stycken bilder på en småbildsrulle för 36 bilder.

Digital fotografering och förvaring
När det kommer till digital förvaring så kan underlåtenhet att ta säkerhetskopior på bilderna innebära att om man byter dator eller att hårddisken kraschar medföra att men förlorar all bildinformation. Det som är magnetiska lagringsmedier som till exempel det som var vanligt förr floppydisketter är väldigt känsliga för fält som är magnetiska som till exempel en högtalare, detta kan förstöra innehållet som finns på disketten om dessa kommer för nära varandra. Ett kommande sätt för att kunna lagra sina bilder på är en SSD disk. Dessa har inga rörliga delar alls och påminner väldigt mycket om ett flashminne eller ett minneskort. Detta medför en bättre säkerhet att lagra bilderna på.
En annan risk är att alla standarder för de digitala medier föråldras och att till exempel en dvd eller en cd rom som innehåller bilder man lagrat kanske inte kan spelas i de framtida spelarna för medier. Som ett exempel så är en mediaspelare för uppspelning av de magnetiska disketterna inte längre standard i de moderna datorerna. Ett gott råd är att göra kopior på sina bilder på papper även om de är digitala. Självklart medföljer även detta risker då dessa helst ska förvaras mörkt, torrt och svalt. Ljus brukar bleka färger, dessutom är inte heller fotoalbum alltid så bra då vissa plaster och även lim kan ha ämnen som förstör bilderna.

Scroll To Top